Senast uppdaterat den 20 maj 2016
Människans framgång på Jorden beror i hög grad på vår förmåga att anpassa oss. Vi stöter på svårigheter, analyserar problemet, hittar en lösning och tar oss förbi hindret. Genom vår förmåga att kommunicera kan vi sprida kunskapen, vilket gör att andra i vår flock sparar tid och energi. Om någon dunkat huvudet i väggen behöver inte andra lägga tid på att göra detsamma.
Att det är en framgångsrik strategi kan vi konstatera genom en snabb jämförelse med våra artfränder.
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om någonting håller på att gå snett. Och den insikten handlar inte om att studera mänskligheten i ett makroperspektiv. Det handlar inte om klimatförändringar, krig, svält eller Lottospelande.
Nej, det handlar om något väldigt simpelt. Ett vardagsbeteende.
Varje morgon och kväll tar jag tåget från och till jobbet. Därefter fortsätter jag men anslutande buss. För att ta mig från stationen till bussen går jag över en gata som passerar förbi stationen. Jag är inte ensam om denna vana. Lunds station tar emot 40 000 resande per dag. De flesta gör som jag. Går över Bangatan förbi Clemenstorget.
Det är alltså ingen direkt överraskning att det bildas köer när bilarna på Bangatan tvingas vänta på att en forsande flod av mänskligt kött ska passera. Bussar, bilar, cyklister, fotgänagre, taxibilar, budbilar. Ett veritabelt kaos.
Varje morgon och kväll betraktar jag dessa bilister. Ser dem sitta innanför immiga rutor. Väntandes. Och jag kan inte låta bli att fundera över frågan:
Hur tänker de?
Själv skulle jag aldrig komma på tanken att köra förbi stationen mellan sju och nio på morgonen. Eller fyra och sex på kvällen. Det vore ren idioti. För det enda som skulle hända är att jag blir sittande i en bilkö. Så rent logiskt borde det inte finnas några bilar där. Rent logiskt borde alla bilburna individer i Lund vid det här laget ha upplevt infernot och dragit samma slutsats. Man kör inte på Bangatan i rusningstid. Man kör en annan väg.
Ändå: Varje dag är de där. Sitter i bilarna. Svär förmodligen över alla idioter. Muttrar över Trafiknämnden. Hatar ignoranta fotgängare som springer ut i gatan för att inte missa bussen.
Och jag kan bara förundrat ställa mig frågan: Varför? Har de ingenting lärt? Tror de på allvar att det ska vara bättre i dag? (Kanske räknar de kallt med att tågen inte går, och förvånansvärt ofta får de rätt. Men det enda som händer då är att marken svämmas över av vilsna pendlare som inte kommer någonstans).
Tyvärr är nog slutsatsen att människan inte längre lär av sina misstag. Att vi inte drar slutsatser. Att vi likt en förvirrad fluga studsar mot samma stängda fönster gång efter gång efter gång efter gång. Emperi handlar förvisso om att upprepa samma moment ett antal gånger för att säkerställa att utgången är den samma vid varje tillfälle. Men alla empiriker vet också att det finns en punkt när man lättat kan lägga ifrån sig stekpannan efter att ha slagit den i huvudet tillräckligt många gånger för att med trestjärnig signifikans kunna konstatera att det gör precis lika förbannat ont varje gång.
Kanske handlar det bara om att vi blivit så uppfyllda av vår egen förträfflighet att vi vi inte längre undersöker verkligheten. I stället räknar vi kallt med att den ska förändra sig utifrån vår vilja. Anpassa sig efter våra behov.
Hur var det nu man brukade säga. Högmod går före fall?
Bli först att kommentera