Den som gräver en luftgrop.

Senast uppdaterat den 20 maj 2016

Kollade på Facebook. En outsinlig källa till fascination. Livets skyltfönster. Där finns allt från de som skapar något stort av litet till de som skapar något stort av… stort. Betraktar en persons statusuppdateringar från världens hörn. Flygplatslounger i Kastrup och Kambodja. Skybars i New York och New Dehli. Hotellbarer i Bryssel och Bombay. Jet set på riktigt.

Och även om man nu ska unna alla allting kan jag inte låta bli att känna avundets magsura bubblande sakta sippra fram. Men framför allt väcker det frågor. Utvärderingar. Livsval i retrospekt.

Det är då det stora ifrågasättandet rullar in. Och från havet blåser en gråkall vind. För att travestera Ted Ström.

Varför är det inte jag? Visst hade jag också velat vara en dynamisk dynamitard, ständigt på språng mellan the four corners of the world. Oförväget rullande min okrossbara kackerlackssvarta Samsonite-väska genom flygplatsernas antiseptiskt blänkande marmortrakéer, likt en annan George Clooney i Up in the Air. Smuttande på mina Dry Martinis 1 600 fot upp i luften på Ozone i Hong Kong, med blicken förlorad i diset mellan skyskraporna. Oroligt svettandes mellan krispiga vita lakan på The Oberoi i Mauritius. Lojt MacBook Airsurfande i skinnfåtöljen på SAS Guldlounge på Arlanda.

Varför sitter jag fast i hissen? Mellan tredje och fjärde våningen. Hur kunde visionerna och drömmarna som fanns en gång spricka som troll när de mötte morgonljusets kranka blekhet?

Svaret är egentligen lika intressant som Lars Lagerbäcks förklaring till varför Sverige inte tog sig förbi gruppspelet i VM.

För det som har hänt har hänt. Vägvalen är gjorda. Dörrarna har öppnats. Och stängts. Tiden har passerat och de flesta fysiker är än så länge rörande överens om att den inte kan reverseras.

Det är som det är.

Förvisso kan man pigga upp sig med någon form av infam illusion om att det aldrig är för sent. Men det är det ju. Tiden, massan och energin hänger samman, det konsterade redan Einstein. Vilket visat sig stämma. Efterhand som tiden går, minskar din energi samtidigt som din massa tilltar.

Fast ställd inför Facebooks grinande hånfulla anlete är det på sin plats att ta ett djupt andetag och tänka efter en smula. Är den glittrande sfären verkligen målet? Eller är det bara ett trick med speglar?

Jag vet inte hur berest du är, men jag förutsätter att du flugit. Det behöver inte vara så långt. Kanske bara till Stockholm. Över dagen. Upp tidigt, sömndrucket studsande runt i en vaniljdoftande taxi genom dimmorna mot Sturup. Nycklarna i plastbacken. En cappuchino på Espresso House. Armbågande i gången, sedan inklämd vid fönstret. Skakande och brummande över Vänern. Fallande ner mot Uppland. Vinglande förbi Pippi Långstrump på väg mot Arlanda Express. Den artificiella business-management-executive-fernissan medan rälsbussen pendeltågsskramlar mot Stockholms Central. Och sedan, ett par timmar senare, samma sak, fast tvärtom. Väl hemma ramlar du ner i sängen. Stirrar upp i taket. Huvudet dunkar. Ögonen flimrar. Du blinkar och undrar vad som hände.

Du känner dig inte särskilt upplyft. Du har inte surfat på en fläkt av den fina världen. Tvärtom, du är helt färdig. Säger till dig själv att det kommer dröja länge innan du gör om detta misstag.

Vilket för oss fram till själva kärnan.

Att flänga runt Jorden är inte särskilt kul. Det är ansträngande. Skapar huvudvärk. Sömnrubbningar. Hemlängtan. Yrsel. Förvirring. Extrem trötthet. Vilket förmodligen är skälet till varför man, utsatt för denna moderna form av tortyr, känner ett oerhört behov av att framställa det som någonting lyxigt. Genom att ta bilder på fräcka retauranger, skybars, lounger och flytande hotell byggda av enkarats diamanter och publicera dem på Facebook, bygger man en illusion av framgång. Men den är inte ämnad för ens omgivning. Den är ämnad för en själv. En bekräftelse på att detta slavarbete i grottan 10 000 meter över havet egentligen är frihet.

Att leva på marken, i samma lägenhet, ständigt närvarande för sina barn, med ett mediokert jobb och förmultnade framtidsutsikter kan vara ett utmärkt livsval.

Även för de som inte är flygrädda.